Hej hå.

Natten till fredag fick Elias 41 grader feber, han vaknade varannan timme och var tredje proppade jag i honom ipren. Jag sov knappt någonting, låg vaken och strök honom över håret och väntade på att febern skulle gå ner. På fredag morgon verkade han mycket piggare, men jag var vaksam och han hade inte velat äta mer än nån halv smörgås hit och nån halv smörgås dit på hela veckan.
På eftermiddagen kom grannen Crister hit och ville få håret klippt, då blev Elias jätte pigg och for runt här som om allt var som vanligt.
Men senare på kvällen säckade han bara ihop, jag tog tempern på honom och den låg på 40.2, gav honom alvedon och väntade en timme och tog febern igen, men den hade inte rört sig ur fläcken.
Då ringde jag vårdcentralen i Mora, vi fick komma in och de tog temp, blodprov och klämde lite här och där, lyste i mun och öron.
Blodprovet visade att Elias hade ett infektionsvärde på 82, som vanligtvis ska ligga under 8.
Läkaren skickade oss direkt till Falun. Jag valde att ta egen bil då jag vet att dit är det aldrig några problem att skjutsa, men när man ska hem.... Suck.
Så jag åkte hem och packade ner lite saker, alldeles för lite saker upptäckte jag senare, sen åkte vi mot Falun i snöstorm och trafikkaos.

Väl inne i Falun fick vi ta urinprov, blodprover och vänta och vänta och vänta och vänta.
På labbet ville de ha 3 rör med blod, från ett finger. Elias var jätte ledsen så klart.
Nu låg infektionsvärdena på 139!
När klockan var 2:30 fick vi komma upp på avdelning 34, där fick vi ett "isoleringsrum" och strax efter 3 somnade vi som två små grisar.
Klockan 7:00 blev vi väckta och det var dags för fler prover, Elias var trött och ville inte alls ha fler stick i fingren. Det kändes som det tog timmar. När det var klart sa sköterskan "Nu får ni sova ut!"
Mmm klockan 9:00 blev vi väckta igen, och då hade det dessutom tagit mig en halvtimme att trösta Elias från provtagningen.
Då var det dags för lungröntgen, för att se om det kunde vara lunginflammation.
Där fick vi inget direkt besked utan fick gå tillbaka till rummet och vänta, vänta och vänta.
Strax efter 11:00 kom läkaren som gick ronden in och gav besked om att de inte hittar något fel på Elias. Infektionsvärdena låg nu på strax över 90 och läkaren sa att det enda de kunde göra nu var kirurgiska ingrepp, som en titthålsoperation. Men Elias visade inga som helst tecken på att han hade ont någonstans så det var uteslutet.
Vi blev hemskickade och de bad mig hålla ett öga på honom så han inte blev sämre. Yes tänkte jag, ännu några nätter utan sömn. Men det har gått rätt bra.
Nu efter 9 dagar äter han igen och färgen i hans ansikte kommer sakta men säkert tillbaka.
Men min oro har väl inte riktigt lagt sig ännu. Det är läskigt att ens barn kan vara så dåligt men att ingen medicin kan sättas in på grund av att ingen vet vad felet är.

Nu är vi hemma i Mora och nu ska det firas jul!

Ha en riktigt skön jul allesammans!