Hejsan Hoppsan!

Jag befinner mig fortfarande i Sthlm och är därför väldigt dålig på uppdatering.


Jag och Elias kom hit i fredags.
Det började med total kaos!
Tog packningen, låste dörren och började gå mot busshållplatsen.
Jag trodde att jag upptäckt en genväg till bussen (har aldrig tidigare testat genvägen, men jag fick för mig att detta var det) och bestämde mig för att gå den vägen.
Jag tjänade ungefär två minuter och när jag trodde att jag var framme så var det nåt liknande viltstängsel runt hela detta område, det kunde jag inte direkt klättra över med vagn och packning. Tvivlar på att jag kunnat detta annars också, men i alla fall :)
Kollade klockan EN minut kvar tills bussen skulle gå. Oh shit, hur skulle jag hinna? Var tvungen gå tillbaka hela "genvägen" och sen hela den normala vägen till bussen.
Sprang som en stucken gris, varmt var det och packningen vägde extra mycket när man sprang.
Hade verkligen panik, skulle jag missa bussen så skulle jag även missa tåget till Borlänge, missade jag tåget till Borlänge skulle jag missa tåget till Stockholm.
Jag hann precis med! Tacka alla väsen för det!
När jag kommer fram till tågstationen i Mora, så funkar inte biljettautomaten. Åh Jippi.
Tänkte att det går säkert bra om jag bara säger bokningsnumret till tågkonduktören.
Sätter mig på tåget, tågkonduktören kommer fram och ber om biljett.
Jag " Biljettautomaten fungerade inte, men jag har bokningsnummer och id om det går bra?"
Konduktören " Nej, då får du betala biljett till Borlänge!"
Jag "Men, jag har redan betalat en biljett och som sagt så fungerade inte automaten?!"
Konduktören "Jaha, nej men det där är ju SJ's automater och vi kör Tåg i Bergslagen"
Jag "Okej, men varför kan man köpa biljett från Mora till Borlänge på SJ's hemsida då? Där man kan välja att hämta ut biljetten i automaten?"
Då kom min räddning, 3 andra personer kom fram och sa att även dom inte fått ut någon biljett och hade hoppats på att få resa med bokningsnumret.
Då blev tanten mycket butter och gick med på det trots allt!

Skulle haft 20 minuters väntetid i Borlänge, men tåget från Mora var givetvis försenat och kom in samtidigt som Stockholmståget.
Bara att skippa cigen och sätta sig på nästa tåg.
Gillar inte alls X2000, dom är så "gungiga" och trångt och allt.
Elias hade trevligt till en början, men tröttnade snabbt på att sitta stilla! Hade packat med en kasse med leksaker och böcker till honom, men det har han ju sett hundratals gånger innan, så det var inte ens lite intressant.
Gick till restaurangvagnen och skulle värma mat, givetvis hade jag ju fått med mig en burk med spaghetti och någon tomatsås grejs... Inte alls kladdigt.
Tänkte att detta går väl bara jag fåt mata honom.
Aldrig i livet! Han skulle minsann äta själv, jag fick i princip skyffla in maten i munnen på honom medans han skrek hysteriskt och alla människor bokstavligen glodde ut mig och undrade förmodligen vad jag egentligen sysslade med.
Jag tyckte synd om Elias och tänkte att han kan ju få prova äta själv om jag kanske bara håller i lite.
Det gick ju sådär bra... När jag gav honom skeden var han redan så arg att han viftade med allt åt alla håll och kanter, det var spaghetti med tomat i mitt hår, hans hår, mina kläder, hans kläder och över sätena vi satt på och även sätena framför! Då blev han i och för sig lite mer nöjd.
Det var bara för mig att börja torka!

Fick honom lugn när vi började vanka säkert 48 gånger, fram och tillbaka i tåg-vagnen.
Han hittade en jämngammal kompis som hette Frank, hur söt som helst.
Och även mamman till denne söta varelse tyckte att det är ur-gulligt med pojkar som har långt hår. TACK!
Dom bytte leksaker ett tag, men båda tröttnade på det också efter en stund.
Vankade lite till och Elias gick och klappade alla som satt och läste böcker och tidningar, på benet och pekade stolt på deras böcker och sa "Kåj Kåj" Vad nu det betyder har jag ingen aning om :)

När vi hade ungefär 45 minuter kvar av resan så började Elias bli mycket trött på att åka tåg!
Och trött var han överhuvudtaget.
Jag satte igång hans favorit låt på mobilen, Flo Rida - Right Round.
Då började han dansa och visade stolt upp för hela vagnen hur duktig han är. Och det tyckte ju förstås folket var jätte kul.
När låten var slut blev han så där "trött-vansinnig" (Det är aldrig bra!) Och kastade min mobiltelefon med all sin kraft, den hamnade i huvudet på en äldre man, som inte såg alls glad ut efter denna händelse. Jag bad så mycket om ursäkt, men på honom och hans blick verkade det som att han trodde det var jag som kastat den med flit.
Jaja, jag bad åtminstone om ursäkt.


När vi hade 10 minuter kvar var Elias så trött att ögonen hängde ner i golvet och ingenting var bra!
Jag har ett hemligt recept som jag bara använder i absoluta nödfall.
Elias älskar teletubbies.
Japp. Bara att sätta igång och sjunga teletubbies - intro - låten en miljon gånger ungefär.
Då blir han tyst som en mus. Somnade halv-liggandes i famnen gjorde han också.
Folket i vagen var så vänliga! När vi skulle av så frågade varenda människa som gick förbi om vi behövde hjälp!

Syster Anna kom och mötte oss på centralen, tack gode gud för det.
När jag klev av tåget såg jag nog ut som en trasig sju-barns mamma. Anna höll nog med :P
Fram kom vi till slut och slitna var vi båda två!
Gjorde inte mycket mer den kvällen, titta på tv och hade fredags-mys. Eller JAG hade fredags-mys. Anna var duktig och höll emot :)
Jag hade inte klarat se någon annan sitta och sluka chips utan att smaka!



Har tänkt åka hem på tisdag och då kommer helg-uppdateringen! Kan i alla fall säga att jag har haft det otroligt roligt! :)




Ha det toppen.
Kramar Emma