Igår hände någonting som inte får hända i verkligheten. En liten pojke på Elias dagis gick bort.
Lilla Neo hann bara bli 2 år gammal.
Läkarna misstänker att han hade meningokocker (hjärnhinneinflammation) vilket är väldigt smittsamt. Mycket oro har spridit sig.
När man väl drabbats av viruset handlar det bara om timmar...
Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen igår kväll och frågade hur jag skulle gå tillväga. De ville att jag skulle komma in med Elias akut för att få vaccin samt medicin mot meningokocker.
När vi suttit i väntrummet i över 2 timmar tillsammans med många andra barn och föräldrar från dagis, blev vi nekade till medicinen.
Smittskyddsläkaren hade beslutat att bara barnen i Neos grupp skulle få antibiotika i förebyggande syfte.
Grejen är ju bara den att detta dagiset har inga enskilda grupper, alla barn springer fritt som de vill och har dessutom ett gemensamt lekrum där de flesta barn vistas tillsammans på dagarna.
Paniken spred sig verkligen i hela min kropp. Tänk om Elias har blivit smittad? Jag vet att han ofta är inne på Neos avdelning.
Jag sov inte mer än max en timme på hela natten. Kände på Elias panna om och om igen och kollade hela tiden så att han andades.
Idag har min stackars son fått ha termometern i rumpan 3 gånger. Han kändes brännhet hela tiden på grund av min paranoja.
Cigaretterna jag sparat in under min maginfluensa-vecka var snabbt i kapp. Telefonen brann.

Imorse ringde jag till Falu lasarett och bönade och bad om att få komma in och få Elias vaccinerad, jag blev kopplad fram och tillbaka och till slut pratade jag med en snäll smittskyddsläkare som sa att alla barn kommer få antibiotika samt information om meningokocker på dagis idag kl 14.
Ringde till dagis som inte visste någonting om detta.
Blev orolig igen och ringde privat till en smittskyddsläkare i Mora som klargjorde att det var sant att barnen skulle få Ciprofloxacin (penicillin) på dagis.

Mötet gjorde mig egentligen inte mycket klokare och inte heller lugnare. Elias fick med sig en halv tablett hem och jag smulade sönder den och hade i den i en kladdig muffins. Han spottade och fräste.
Testade ha i smul i ett hamburgerbröd till middagen, han är inte dum denna unge, han åt runtom.
Imorgon ska vi in till vårdcentralen och få en ny tablett och börja om och försöka komma på nåt annat sätt han kan få i sig det.

Jag kan aldrig någonsin sätta mig in i Neos föräldrars situation. Jag tycker så oerhört synd om dem och jag hoppas hela tiden att allt bara ska vara en hemsk mardröm.
Änglarna tar hand om dig i himlen nu Neo. Rest in peace ♥ ♥ ♥

I natt ska jag försöka få lite sömn och hoppas på att det blir en bra dag imorgon och att Elias snällt sväljer ner sin medicin så jag kan slappna av åtminstone lite mer, eller ganska så mycket mer.

Ta hand om era nära och kära, man vet aldrig när man mister dem!